Skriet från Alvmarken

hur kroppen funkar och varför.

Häromnatten vaknade jag av att jag fick ont i huvudet. Hade lite svårt att somna om men det gick till slut och jag tänkte att huvudvärken är nog borta när jag vaknar. Men si, det var den inte.
Egentligen var det mer som ett tryck över halva huvudet och ner över ansiktet så jag började så smått undra vad det kunde vara för nåt. Eftersom ingen i min familj är särskilt förtjust över att åka till doktorn fick det vara så länge.

På måndagsmorgonen när jag vaknade och fortfarande hade ont tänkte jag att jag kanske ändå skulle kontakta vårdcentralen för att höra vad dom tyckte. Sköterskan tyckte att jag skulle komma förbi för en undersökning.

Iväg till doktorn... hon gjorde lite reflextester och känseltester men tyckte det mesta verkade bra. För säkerhets skull skickade hon mig på remiss till akuten för att kunna ta lite fler tester och eventuellt röntga huvudet. Kul...

Så.. iväg till akuten. Tack och lov följde Monica med och visa av tidigare akutenbesök köpte vi med oss dricka, böcker och gjorde mackor. Väl där gick det först rätt fort. Max 2 minuter i väntrummet sen in i första undersökningsrummet. Första sköterskan tog temp och mätte blodtryck. Jag tänkte att så här fort har det aldrig gått förut... med lite tur är vi härifrån om en kvart :)
Efter nån minut kom sköterska nr 2 och frågade samma sak som sköterska 1 och jag upprepade tålmodigt... När han gått gick det ett litet tag och så kom en tredje sköterska och frågade om vi kunde byta rum.. och det gick väl bra tyckte jag. Så vi bytte. Här började mina förhoppningar om en snabbvisit på akuten att grusas.

Så.. jag låg och läste ett tag och ett litet tag senare kom doktorn.. en ung AT-läkare och gjorde lite undersökningar. Hon kunde inte hitta nåt konstigt men hon ville ta lite prover och göra en skiktrönten så jag fick vänta på en sköterska som kom och tog lite blodprov.. och både jag och Monica höll på att svimma. Sen bar det iväg på röntgen. In och ut några gånger med huvudet i en maskin som lät rätt illa så var det klart.
Nu borde vi väl snart vara klara? Klockan var typ halv sju på kvällen och det skulle ta max 2 minuter för röntgenbilderna att finnas färdiga på läkarens dator.

Sen började allt dra ut på tiden.. akuten fylldes på med ambulans efter ambulans med skadade och sjuka människor. Jag låg inne på en sal med 3 andra sjuklingar och jag var nog den som kände sig friskast av alla tror jag. I korridoren utanför satt en stackars pojke och spydde och hans mamma satt och höll i kräkpåsen. Först tänkte jag be dom ta min säng eftersom dom kunde få vara lite mer ifred där, men sen kom jag på att personalen förmodligen skulle bli rätt förbannade om dom helt plötsligt inte hittade sina patienter. Så jag gav upp den tanken.

Ytterligare några timmar senare kom läkaren tillbaka och meddelade helt kort att allt såg bra ut och att testerna inte visade några konstigheter. Hon påpekade dock att hon bokat in en tid för ytterligare en röntgen.. bara ifall att... hon ville vara helt säker på att inget var galet, och det tackar jag för.

Så nu sitter jag här med min huvudvärk (eller mitt tryck över huvudet) och skriver i bloggen.
Lika ovetande som tidigare. Ibland undrar man hur kroppen funkar.. och varför.