Skriet från Alvmarken

Nä, vet ni vad? Det har gått alldeles för lång tid sen jag använde denna blogg till något konstruktivt (eller bara vanligt raljerande och gnäll). Det har blivit hög tid att ta tag i tangentbordet igen och ge bloggen ett innehåll som gör den värdig att kallas blogg.

Jag har tänkt en hel del det senaste året, lite drygt, sen jag postade sist. Mycket tankar kring hur det kunde gå så snett i senaste valet, hur det kommer sig att vi gladeligen ser på medan välfärden vi tillsammans byggt upp under förra århundradet och gemensamt betalat för raseras av ulvar utklädda till allianspolitiker (nåja, det är också en rätt penningstinn riskkapitalistlobby som donerar partibidrag i utbyte av lagförändringar och utförsäljning av allmännytta). Detta för att vi lurades att tro att de ville oss väl med att få några hundralappar mer i plånboken varje månad. Vi lät oss mutas på bekostnad av trygghet och sociala skyddsnät, på bekostnad av satsningar på vård, skola och äldreomsorg.
Det var det väl värt Svensson?

För att uttrycka det på ren och skär svenska, fy fan vi borde skämmas.

Jag har alltid tyckt att merparten svenskar verkar ha hyfsat sunt förnuft, men vi visade mer än tydligt hur det är ställt med den saken när vi röstade in Alliansen som regering ytterligare en mandatperiod.

Att vi inte ser skillnad på illblåa kapitalister som kallar sig "vår tids arbetarparti" och riktiga arbetarpartier (V och S) som faktiskt bryr sig om arbetare och "vanliga" människor oavsett om de arbetar, studerar eller är sjuka är märkligt.

Det enda moderaterna behövde göra var att spela ut "ge-dom-lite-extra-pengar"-kortet så tog väldigt många sossar och mittväljare mössan i hand och tackade genom att lägga rösten på nåt alliansparti.

En av orsakerna enligt min lekmannabedömning är att jag tror att mycket beror på SAP (sossarna) och deras högerflirtande. Man kan inte annat än att konstatera att SAP de senaste 10-15 åren gått mer och mer åt höger och var en av anledningarna till att jag övergav dom för länge sen. Men jag stod egentligen bara kvar i min vänsterfil. Hade samma värderingar som innan, men SAP passade inte längre in där... och förbi kom det enda parti som ideologiskt och värderingsmässigt passade. Vänsterpartiet.

Det kanske ändå inte är så konstigt att sossarna tappar väljare till mittenpartierna och högern? Det var länge sen jag kände nåt socialistiskt och demokratiskt över SAP. Göran Persson, Erik Åsbrink, Thomas Bodström, Bosse Ringholm, Mona Sahlin m.fl har hjälpts åt att dra Socialdemokraterna åt höger genom att utföra en del manövrar som man trodde hörde högern till (privatiseringar av statliga bolag, försämring av a-kassa, införande av friskolor etc). Visst finns det fortfarande vänsteranhängare inom socialdemokratin, men jag är rädd att de är för få och för mycket av partiets politik är högervriden för att kunna rättas till inom överskådlig tid.

Må SAP's demoner drivas ut och partiet återgå till en mer vänsterinriktad politik så att vi tillsammans (V och S) kan kasta ut borgarna från regeringskansliet 2014.

Sen måste jag bara passa på att flika in att Johanna Graf föregår med gott exempel och gör något alla politiker borde tvingas till, att vara ute bland folket, i verkligheten med jämna mellanrum. Hon förespråkar 2 mandatperioder in och 1 ut, vilket låter hyfsat rimligt för mig som inte är politiker. Tillräckligt länge för att göra nåt vettigt men inte för länge så man tappar fotfästet i verkligheten och på arbetsmarknaden. Sen om man har möjligheten att förverkliga en dröm som hon gör eller om man får återgå till charken på Coop är en annan femma.

Jag har nog aldrig känt så mycket frustration över samhällets tillstånd och bristen på mänsklig värme som de senaste åren. Jag tror att jag måste aktivera mig politiskt. Vet inte om det är en 40-årskris eller vad det är, men det går inte att sitta tyst och titta på när allt förfaller runt omkring.
Jag säger som Mimikry, vi kan klara det här.

Slut för idag, tack för idag!